Del av artikel/G-P, den 22 januari 2002. ´Syrener på tystnadens villkor´ rosemarie nilsson ÅR 1982. Kedjor av stål, i åldriga portar trädda genom nyupptagna hål, hade sedan lång tid blivit stadsdelens kännetecken. Där var övergivna bakgårdar och i husen bodde duvor istället för människor. ÅR 1986. Kedjor av stål förmerade sig i takt med energiska barn, som i färgrik hårprakt -till stjärnor formade- gjorde obstinata nyplanteringar lite här och lite där. Sålunda kom det sig en dag, att det forna Badet fick lite grönska invid en vittrad utsida. Då hade sedan lång tid regnvatten fritt fått strila utmed ömtåliga väggar, vilka murats av kalkhaltigt tegel en gång för länge, länge sedan. Måhända även slagits och bränts långt borti utkanten av stan. I stadens eget tegelbruk. Stuprör av plåt vajade stundom stillsamt av och an. De var rostiga fragment från en klokare åtgärd. ÅR 1990. Men.. två syrenkvistar - brutna från buskar på berget kantänka - de trivdes och de blommade efter några års bladtillväxt. Gödslade genom hundars trängande behov. Ibland med näringstillförsel genom andra pinkande handjurs försorg. Huvudlutande mot den arma husväggen. Knappt upprätt-stående på två svajande ben. Alternativt från katters försynta utsläpp. Där i källaren, i vad som en gång varit badhus, bodde katter. Mängder av katter bodde där. Hela kolonier av katter hade sin hemvist i denna källare. Vid husgaveln växte syrenerna till. Skräp virvlade. Hundars nosar vibrerade. Katter smög eller solade när tillfälle gavs. Och bilar tog plats. En bilparkering hade det blivit (..jovisst, även undertecknad erkänner sig skyldig till bruk av den). En säregen byggnad höll på att ohjälpligt luckra sönder. Kedjor av stål bytte plats med hål. Gigantiska gravar kunde grävskopor åstadkomma. Allt till människors ve och väl. Där restes nya byggnader. Med stolta tak och penningslukande inredningar.. Hjul rullade, fast syrener och katter gott klarar sig utan grävmaskiners självtillräckligheter. Katter och syrener lever på tystnadens villkor. SOMMAR 1994. När nästan allt hopp var ute för det gula känsliga tegelhuset. (Det som en gång varit badhus.) När alla katter sorgeligen var döda, hundarna funnit sig kopplade och två frodiga syrener skyndsamt skulle bli uppgrävda - Då ! Ja, då skulle den gamla, av kalkhaltigt tegel murade byggnaden, rustas och tas omhand. Jomen.. Och nya syrener -plantskolesyrener såklart- sättas på plats. MAJ 1997. Då var hon tvungen att gripa in. Hon, som registrerat allt och även agerat efter bästa förmåga. Hon, som sett alltsammans genom tidernas lopp. Hon sa STOPP. Nu räcker det. Sätt tillbaka syrenen ! Den ena av två friska fina syrener låg kvar på gatan. En av två hastigt uppgrävda. Och si: grävarna gjorde som hon sa. Men - Först efter att hon kontaktat alla bestämmarna, gjorde de som hon sa. ÅR 2002. Idag hälsar de alltid på varann, syrenen och hon. Nu levande katter sitter stilla bak treglas. Stålkedjor har osynlighetskåpor. Grävskopor har rullat vidare.